Jag är född i f.d. Jugoslavien, kom till Sverige 1965 och skulle inte stanna här mer än en månad eller två. Sedan blev den halvår och efter det ett år. Efter ett år upptäckte jag att jag trivs mycket bra i Sverige fast jag inte kunde språket. Började umgås bara med svenskar redan efter mina tre månaders vistelse och tappade helt kontakten med mina landsmän. Gifte mig lite senare med svensk kille och vi är fortfarande gifta. Vi har tre flickor, tre svärsöner och har 6 barnbarn. Tyvärr en av barnen kom bara på besök och vände till sina ängla systrar, men hon är hela tiden, varje dag i våran hjärta och vi pratar ofta om henne.
Vi bor i en undrebar semester ort, lugnt (pensionärs lugn) från oktober och fram till Påsken sedan blir det livat i vår gata. Vi som bor här behöver lugnet för att återfå krafterna för att möta våra sommar grannar.
Caya
